En värdfamiljmammas historia - Året med Fabrizio



 Vår äldsta dotter Anna åkte på ett utbytesår till Canada. Årets underdrift är att säga att det var lyckat! Det var det mest fantastiska år hon haft och hon fick en enormt fin kontakt med sin ”nya” familj. Hon kom hem glad, lycklig och uppfylld av att själv få vara värdsyster. Hon fick med lätthet med lillasyster Helene på tåget och övertalningsförsöken började. En kväll när vi åt middag kom förslaget att titta på Explorius hemsida för att se om det fanns någon tänkbar utbytes student som fortfarande inte var placerad i någon familj. ”Vi kan ju bara titta mamma” sa hon och Helene i mun på varandra. På önskelistan stod basketspelande kille/bror som hade varit hemifrån förut och gillade att laga mat och umgås. Den första Anna öppnade var Fabrizio 16 år från Sicilien, Italien. Ett mail skickades till Explorius och 9 dagar senare hämtade vi honom på Arlanda. Allt gick med vindens hastighet. Frågorna hopade sig: Vad hade vi gjort? Skulle vi klara detta med våra redan smått kaotiska liv med arbete, jobbresor, egna barn och allt basket spel? Vi resonerade och kom fram till att om andra familjer klarar det så ska väl vi också göra det.

Precis så blev det! Vi hämtade en ganska blyg och tyst kille på Arlanda och har under året fått en familjemedlem till. Han är numer helt självklar i familjen och vi saknar honom när han inte är hemma. Han trivs i skolan, spelar basket, älskar vår hund Bella och umgås med vänner. Han älskar när det kommer gäster och han har anpassat sig till vårt tempo. Han har utvecklats till en mer självständig ung man och är mycket mindre blyg. Hans problem är att han inte vill åka hem och hoppas kunna komma tillbaka till Stockholm och läsa på universitet. Så det kan bli!

När Fabrizio kom såg vi till att han fick vara tillsammans med oss så mycket som möjligt. Vi ansträngde oss för att han skulle känna sig trygg, välkommen, fick mat han tyckte om (äter allt visade det sig) och kramar precis som sina systrar. Vi pratade initialt engelska med honom eftersom han inte kunde ett ord svenska. Vi köpte barnböcker på svenska och pysselböcker för 5 åringar så att han kunde lära sig de vanligaste orden. Vi satte lappar på kylskåpet med nya ord och skrev ord som vi använde under tex middagen i en bok som han översatte till engelska och italienska. Kort och gott la vi ner ganska mycket krut på att han skulle lära sig svenska. Det tog ett tag men strax före jul släppte det. Han är idag väldigt tacksam att vi var lite stränga för självklart blir kontakten med kompisar, lärare andra vuxna etc mycket lättare om man kan språket.
Kompisar är väldigt viktigt för alla och inte minst i tonåren. Han har fått vänner via skolan och via basketen. Dessutom träffar han sin ”Explorius vänner” regelbundet på de träffar som organisationen ordnar. Vi är så glada att han har vänner och en egen agenda ibland.

Sammanfattningsvis så har det varit ett fantastiskt år! Det kräver en arbetsinsats i början med det är väl investerad tid. Det är omvälvande att i vuxen ålder bli trebarns mor men jag är så tacksam att vi tog oss an ett värdfamiljskap. Han har bidragit med mycket till vår familj och för systrarna har det varit värdefullt att ha en bror och som dessutom hade andra vanor än dem.
Om ett tag kommer hans familj och hälsar på och det ska bli så roligt för oss, och självklart för Fabrizio, att visa upp hans nya hemstad Stockholm.

I juni ska han åka hem. Det kommer att kännas oerhört konstigt att hans rum är tomt och ”Fabbi” inte finns där. Men vi kan ju scypa och åka och hälsa på. Vår vänskap är livslång!

Caroline Haegerstrand

     



Close
Tack för ditt intresse! Någon av oss på Explorius kommer att återkomma till dig med information så snart som möjligt. Uppgifterna som du har fyllt i kommer att sparas säkert hos oss och inte delas med andra parter. Vi kommer att skicka uppdateringar, nyheter och specialerbjudanden etc. till mejladressen du angivit. Vänligen välj nedan om du samtycker till att ta del av våra utskick.